Det är inte målet-- det är vägen i Helsingfors

Jag bor centralt vid kyrkan på bilden, här fotat ett stenkast från Helsingfors domkyrka och Presidentpalatset .

När jag skall uträtta ärenden på stan så lyckas jag lätt och elegant vimsa omkring och glömmer bort vad jag egentligen skulle göra och vart jag var på väg. Så jag saktar in och vilar på stegen istället, tänker att det är inte målet, det är vägen som är det väsentliga här i livet och slutar därmed att irra. Tar det lilla lugna helt enkelt.


På min väg genom livet blev anrika Kämp Galleria föremål för mitt intresse denna dag.

Förutom att man inmundigar mat och dryck på Kämp så shoppar man eller går på konstutställning. Och hit tar man med sig den t-j-o-c-k-a plånboken. En stiff upper-lip ej att förglömma...



Självbetjäning vet man inte hur det stavas på Café Kämp.

Svartklädd butlerliknande personal tar hand om din beställning som räknar med att du inte fär skrämselhicka när notan leveras. En kopp kaffe utan påtår kostar nämligen över 40 spänn, förvisso väldigt fin kopp men ändå. Ett pyttelitet förnämt bakverk till kaffet går loss på ytterligare 150 sekiner.

Vidare, om du slår till med en baguette så skenar priset rejält upp i höjden-- över 200 svenska kronor!Och då är det inte ens nån särskilt stor batong jag snackar om. Men det ingår ju fyllning också då förståss. Alltid en tröst. Sonens favoritfik nummer ett i Helsingfors bör kanske tilläggas...


Jonas sörplar kaffe så det står härliga till på Café Kämp i Helsingfors. (Foto Arttu Borén)


Kämps pizzeria. Men var är folket? Och var är maten?

Mina mjöl- ost- jästfria pizzor gjorda på jammjöl och afrikansk matbanan kanske lockar folk till Kämps pizzeria en vacker dag, vem vet. Det kanske blir en riktig smash-hit även bland icke-allergiker för det smakar faktiskt pizza på riktigt trots att det varken innehåller vetemjöl eller ost. Recept kommer, håll ut!